Patrics åtta veckor till bättre kondition - Avslutning och utvärdering

I början av sommaren var mina åtta veckor till bättre kondition över. Lagom till att alla nu är tillbaka i rutinerna efter en, trots vädret, förhoppningsvis skön sommar kommer här en liten utvärdering av programmet.

De sista fyra veckorna flöt på bra men många givande cykelpass. En härlig sak var att genomsnittsfarten hade ökat en del sedan starten av programmet. En annan sak som var riktigt skön var att förmågan att forcera tuffa backar i full fart också blivit bättre. Att stå upp och trampa uppför en brant backe i 30 km/h är verkligen en kick. Man känner sig stark och det ger en intensiv träningsglädje. När jag skriver detta blir jag som vanligt riktigt sugen på att ta ut hojen på en kvällstur.

Nåja, det var inte bara guld och gröna skogar; eftersom passen var begränsade till en timme innebar det att det blev mycket cyklande på samma vägar runt Malmö. Det hade varit trevligare med lite nya omgivningar. Detta är ett skäl till att jag fortsättningsvis ska cykla längre pass. Det finns ytterligare ett skäl för att välja längre pass när man cyklar som vi snart ska se i diskussionen kring resultatet.

Hur mycket bättre kondis fick jag då? Jo, jag hade ju på ett tämligen medelmåttigt utgångsvärde på 3,1 liter per minut i syreupptagningsförmåga. Efter fyra veckor låg jag på 3,5 liter och efter åtta veckorna på 3,7 liter. En sammantagen förbättring med 0,6 liter. Hade det inte varit för att jag vid starten nyss varit förkyld och hade ett tillfälligt dåligt konditionsvärde så hade jag varit nöjd med denna förbättring. Men under dessa omständigheter blev det under förväntan... Men varför?

Jo, förklaringen verkar ligga i att det är svårt att nå en hög puls vid cykling, åtminstone om man inte är en van cyklist. Detta hänger samman med att det bara är en begränsad del av kroppens muskler som är i arbete - huvudsakligen benmuskulaturen. Vad som händer när man successivt ökar tempot är att det bildas mjölksyra i benens muskler som vid en viss punkt hindrar en att öka tempot ytterligare. I mitt fall skedde detta före hjärtat hunnit nå en sådan hög puls att man kan tala om riktigt effektiv konditionsträning. Det är nämligen så att intensitet, i betydelsen hög puls, är en nyckelparameter för att nå effektiv konditionsförbättring. I mitt fall nådde jag ca 165 i puls då benen började protestera kraftigt. När jag springer sker detta först vid en puls mellan 175 och 180. Alltså en väldigt tydlig skillnad!

Sammanfattningsvis blev träningsintensiteten i cykelpassen hög, men inte tillräckligt hög för att ge en så kraftig konditionsförbättring som man skulle kunna vänta sig. Möjligen är det en skillnad om man, till skillnad från mig, är van cyklist. Men kanske är det så att programmet lämpar sig bättre för sporter där man använder större delar av kroppens muskler t ex löpning eller längdskidåkning. I dessa sporter är det hjärtat som begränsar vilket tempo man kan hålla och inte de arbetande musklerna. På så vis är det möjligt att träna med mycket hög puls och till följd av detta få en mycket effektiv konditionsförbättring. Det är förstås viktigt att betona att detta grundar sig på mina erfarenheter. Kanske har många andra mycket lättare att få optimal pulsökning vid cykling. Det är värt att testa!

Om man vill förbättra konditionen med cykling kan man kompensera den eventuella svårigheten att nå hög intensitet med att träna längre pass, t ex 90 minuter eller mer. På så vis får man ju också mer frisk luft, mer sightseeing och om vädret är rätt - mer solbränna. För oavsett hur effektiv cykling är för konditionen så har jag insett en sak under mina dussintals pass på hojen - Cykling är helskönt!

Andra bloggar om: cykling, träning, kondition, fysik, dagbok, personligt, inspiration, Malmö, mjölksyra, puls, hälsa, löpning